Dum - Adam Portnoff

Hey

Vi bruka ränna runt på samma gata ner

Vi snacka skit och strunt på kajen där vi satt var dag

Och vi lova att vi alltid skulle stanna kvar

Alltid i samma rum, vi sov i samma säng

Men vi var unga då och leken fanns alltid med oss

Och vi trodde aldrig att vi skulle skiljas åt

Men tiden kom och gick

Och kom igen, men gick ändå

Vi växte upp, blev äldre

Kajen levde för de små

Kände något annorlunda som jag aldrig känt

Nåt som aldrig hänt

Du gör mig dum

För varje steg du tar

Jag blir så stum

Av dina andetag

I samma rum

Känns som om att vi stannar till ett tag

Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig o förstå

För varje gång vi ses

För varje gång du ler så vill jag ha nåt mer

Men jag känner mig galen

Jag ser mig dummare o dummare för varje gång

Försöker kämpa emot, vill bara tänka om

Att allt ska bli som förr

Men jag känner mig galen

Jag ser mig dummare o dummare för varje gång

Men tiden kom och gick

Och kom igen, men gick ändå

Vi växte upp, blev äldre

Kajen levde för de små

Kände något annorlunda som jag aldrig känt

Nåt som aldrig hänt

Du gör mig dum

För varje steg du tar

Jag blir så stum

Av dina andetag

I samma rum

Känns som om att vi stannar till ett tag

Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig o förstå

Jag kommer aldrig o förstå (ah)

Å aldrig o förstå

Å aldrig o förstå

Du gör mig (aldrig o förstå, åh)

Du gör mig dum

För varje steg du tar

Jag blir så stum

Av dina andetag

I samma rum

Känns som om att vi stannar till ett tag

Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig o förstå

Du gör mig dum

För varje steg du tar

Jag blir så stum

Av dina andetag

I samma rum

Känns som om att vi stannar till ett tag

(Åh aldrig o förstå)

Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig o förstå

Du gör mig dum