LILLE VAKRE ANNA / Värmlandsvisa
Cover: Alf Prøysen
Skrevet i 1824 av presten Bengt Henrik Alstermark (1800-1840).
24 år gammel og dypt forelsket i piken Christina von Bähr.
Lilla vackra Anna om du vill
Höre mig med själ å hjärta till
Jag är öm och trogen å till kärlek mogen
Tycker om at vara jäv å gill
Minns du hur vi lekte alla dar
Smekade varann som mor å far
Redde ler med handen byggde hus i sanden
Ack hur lätt och lustigt livet var
Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska å du spann
Du gick vall i skogen å jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann
Men när sommarn stod i blomsterkrans
å när julen bjöd oss opp till dans
Kunde vi få råkas, rodna, le och språkas
Aldrig någon större glädje fanns
Lilla Anna snart flyr dagen bort
Livet har blott en och den är kort
Liksom spån i strömmen som en bild i drömmen
Hastar männskan till en bättre ort
Snälla Anna när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Kom att ja mig giva och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig
I en liten stuga skal vi bo
Leva med varann i fred å ro
Lära barnen kära gud och kungen ära
Det skal bli så roligt må du tro
Röda kinder stora ögon blå
Vackra händer nätta fötter små
Du er rund om armen, blommig full i barmen
Det skall bli nånting att titta på
Sist vi följas åt till himmelen
Hvor vi treffer far och mor igjen
Bliva åter unga börja åter sjunga
Kärleken är livets bästa vän.
