Jag är en kran i Göteborgs frihamn en disig morgon
och jag är en kyrkbåt vid Siljans strand.
Jag är figuren Rosenbom i flottans Karlskrona
och jag är Bohusläns karga stenar och sand.
Jag är Riddarfjärdens klarblå vatten
och jag är busstationen på torget i Söderhamn.
Jag är Kungsgatans blixtrande ljus om natten
och jag är alla blommorna i Roslagens famn.
Jag är Vingas salta, friska västvind
och jag är Hälsinglands trollska susande skog.
Jag är sommarhagens svängande trägrind
och jag är bordet på en gammal söderkrog.
Jag är Djurgår'n och Brynäs på Hovet
och jag är Thore Skogman i Malmö Folkets Park.
Jag är en badande unge på sommarlovet
och jag är Smålands skogbevuxna mark.
Jag är eftermiddans Aftonblad och Expressen och kvällens Aktuellt i TV 1.
Jag är den väldiga PUB- och NK-stressen.
Jag är mera Värmland än en värmlänning nånsin har sett.
Jag är midsommarstången på den gröna ängen
och jag är adventsstjärnans blekröda ljus.
Jag är Lucian med kronan och kaffe på sängen
och jag är lördagskvällsdansen i Åmåls Folkets Hus.
Jag är midnattssolens mäktiga sken
och jag är ett paket ifrån Ellos i Borås.
Jag är Violen från bokhandeln i Flen
och jag är stämpeluret hos Asea i Västerås.
Jag är Povel Ramel och jag är Evert Taube
och jag är Pettersson-Berger i treans kanal.
Jag är kostym från KappAhl i en garderob
och jag är Karl XVl Gustaf i Vita Havets sal.
Jag älskar mitt land och människorna som bor här, även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat av sådant som händer omkring mig.
Men kärleken och känslan för det land där jag är född och där jag lever, den kan ingen ta ifrån mig.
För de milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna och människorna, de är en del av mig själv.
Och människorna som bor här, dem tror jag på i en värld som ibland inte riktigt vet vad den vill, men jag är glad över att jag får leva och att jag får bo i Sverige.
