Vit som en duva låg havets strand
och allt var sol och kärlekar.
Och törsten brann som solens nakna brand
men havet var för salt.
Och törsten brann som solens nakna brand
men havet var för salt.
Och stranden satt vi under sol och vind.
I sanden skrev vi hennes namn.
Men floden kom och havet smög sig in.
Och hennes namn försvann.
Men floden kom och havet smög sig in.
Och hennes namn försvann.
Hmmmmmmmmmmmmm
Så försvann vårt liv i kärleksbrand.
Men vi förstod vi hade fel.
Och soldröm, vinddröm, havsdröm.
Ni försvann med er förbrand vår sked.
Soldröm, vinddröm, havsdröm.
Ni försvann med er förbrand vår sked.
