varje gång du tar dig ut, varje gång du tar dig ut
vers 1.
ingenting är för sent, jag tog mig ur,
knarket och spritens osynliga bur,
hade jag tur eller fick jag en fet smäll,
av verkligheten som ett svart får och kriminell
med vardagen att vakna upp i en cell,
oprovocerat våld, misshandel varje helg
varje kväll jag öppnade spritflaskan,
jag slängde i mig piller och rökte från vattenpipan,
förvandlades jag till ett monster med stor käft,
kände mig störst bäst och vackrast men led mest,
för dagen efteråt knackade polisen på,
tog mig ner till stationen förhörde mig för igår,
det här var min värld förr i tiden varje dag,
men idag lever jag livet för en sak,
för mig själv mina nära och kära med kärlek,
hederlighet, drogfrihet.
varje gång du tar dig ut,
ska du möta systemet och samhället,
varje gång du tar dig ut,
ska man leva som en vanlig människa,
andas, andas, andas, andas.
på lördag och söndagmorgon när jag vaknar,
finns det någonting som jag verkligen inte saknar,
bakfylla ångest, minnesförlust å inge cash,
utspilld öl och resterna av en knätch
idag är jag ren sen jag snurrade 180,
en lång väg kvar men har börjat bygga om igen,
jag ligger vaken och tänker på dom jag älskar,
hur tacksam jag är att dom fortfarande finns här,
ser mina gamla blodsbröder nere på stan,
hälsar knappt på varandra när vi ses idag,
saknar mina gamla vänner men hatar det liv vi levde,
jag valde livet istället för död som öde,
när man strulat som oss i drygt 10 år,
många som försvunnit och dom som finns kvar är få,
mitt gamla liv lämnade jag för länge sen,
har varit ren sen augusti 2005.
varje gång du tar dig ut,
ska du möta systemet och samhället,
varje gång du tar dig ut,
ska man leva som en vanlig människa,
andas, andas, andas, andas.
