Jag ser och hör för många krigare som vill ta sig vidare.
På samhällets slagfällt där dom, gång på gång, blir omkullvällt.
Där systemets tyngd kör över för många som en ångvält.
Verklighetns pansarvagn med kanoner längst fram.
Arbetslösheten hycklar välfärden o unga människovärden.
Vart fan är världen påväg är det för många som uttrycker.
För många som tycker utan handlig, då få talar sanning.
Jag vill se förändringar där främlingar blir vän med varann.
Jag vill se fler Robin Hood och fle unga som går emot.
Som säger nej till droger och får besvarade fråger.
Jag vill se fler vuxna förebilder som ser möjligheter före hinder.
Jag vill se större mångfalld, accepterad kultur.
Jag vill se svaga som vinner, i en värld som ibland brinner o behöver släckas.
För att senare väckas till liv där man väljer fred före krig.
Jag väljer att tro på det goda, och tro att de onda en dag ska föra med sig nåt gott.
Men hey, det här är bara ord.
Jag vill se dig som väljer din familj före materiella ting.
Där ingenting betyder någonting utan kärlek.
Där man bortser från hat, och väljer vänskap.
Där kamratskap är nyckeln till gemenskap.
Jag vill se mina barn i en värld där dom blir van, att känna sig värd mer, och jag ber, för att allt det onda jag ser ska förvandlas till det goda.
Till något vackert som slår sönder det fula.
Som krossar varenda kula som skjuts som skjuts från vapen av barnsoldater.
Allt dödande på slummens gater.
Jag vill se nolltolerans mot rasismen, mot fashister och kapitalismen, i en värld fri från terrorism.
Jag önskar yttrandefrihet som möter en verklighet som inte burar in ordet frihet, utan rättighet, utan möjlighet till självständighet.
Som ska föda lika männniskovärden här i världen.
Men hey, det här är bara ord.
Det här är bara ord.
