Mina tårar ett resultat av dem sårat, ett resultat av dåliga val och hat och strunt
prat
Raka vägen till utanförskap där jag blev skapt och döpt i en isvak,
för med omvänd psykologi så fann jag närhet, så fan jag kärlek i gatan som blev till
min verklighet.
Jag blev rik som satan på problematik och skrik men fattig i mitt känsloliv och försvann
kall som ett lik.
För ingenting var sig likt, kalla det kalabalik där samhällets ögon såg på mig som
ett freak.
Så klart som fan man försökte fly men ta sig fram.
Försökte gömma mig i våld, i tystnad eller i botten av en flaska,
försökte tömma samvetet i något som inte fanns, hitta balans!
I mitt sinnes förvirrade liv, att ta min chans ta mig härifrån och ta mig fri.
För det var bara två vägar att ta mot botten eller nykter och drogfri,
för livet var en kamp men inget krig.
Där min prövning var plågor, och det var bedövning var droger,
där dumma frågor utan svar släckte lågor,
och det som fanns kvar, det var jag som bar,
för det var bara den jag var.
Der var den jag var...
Jag älskar min familj mitt kött och blod som alltid har brytt sig, som med sina tårar
har sköljt bort spottet från dårar som har dömt mig.
Men ni har trott på mig igenom lögner och svek, och visat mig kärlek.
Jag har en bror som har lärt mig innebörden av värdighet,
och min tillhörighet slog ner som en komet rakt ner i kriminalitet som tog min frihet,
som tog min verklighet och fuckade upp min trygghet,
och jag vet,
det var jag,
men idag matar den min ödmjukhet.
Ni har min tacksamhet för att jag lever och andas,
där jag hör mina småsteg och ser mina framsteg,
där jag väl kommer av framgång och växer av motgång där min historia idag är min
tillgång.
Där min bakgrund som ung och dum väger tungt.
Under min resa min resa mot framtiden känner mig så lugn som en kung,
som en kung,
som ger tillbaka till folket för att jag vill,
vara en förebild för min älskade son och dotter, för min familj.
För det här är min historiebok ingen självsympati se det som en inspiration med ett
tal från en trygg zon.
För det är de jag bär, för det är bara den jag är.
Det är den jag är.
Erik
