natten fall genom första dan
han skulle börja skolan med nya barn
mamma sa godnatt och börja gå
hon stängde dörrn med lämna ljuset på
för hon kände på hans panna hur det rann
svettet sätte sig fast i hennes hand
hon kramade honom och sa försök o sova
han slöt sina ögon men börja gråta
hennes blick stirrades ner på fläskläppen
samma gäng hade gett han på käften
hon fråga hur det va men han sa snälla mamma låt mig bara va
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
han föräldrar hade ont om pengar rostig bil
o en stor hög av räkningar
han hade kladd under skon som va natta
begagnad cykel o saker som va missköta
skolkamraterna mobbade honom
lärarna såg men vände blicken om
dolde för mamma gråten o blåmärken
fejkade feber för att slippa skolbänken
men en dag fick han nog
han tog sin näve och slog
så hans knogar blev fyllda med blod
han sög honom av hat och känslorna dog
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
ey tonåren kom han växte till en man
viskades i korridoren han e våldsam
han mötte folk med likadan bakgrund
likna vilsna o galna av ilska
snart blev dom skolans svarta får
han blev tvärtom än den han va igår
kände sig ensam trots sina nya vänner
va det stenen på bröstet han kände
eller ödet som forma han som barn
alla tidiga känslor som gjort han van
att va rädd att hela tiden känna sig osäker
ingenting som läker
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
ensam jag går men trots sin själ finns det någon som kan förstå
ensam jag går
