Dekadans råder här I vår socken församt.
Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant.
Vilken chock I vår flock!
Detta gruvliga bud
Brakade ned som ett järtecken från Herren Gud.
Prästens tös I Folkets Park! Dekadans, dekadans!
Musikanten han spelade och hon dansade varje dans
Och han lockade och han pockade
Och han blåste I sin lur
Och han fångade prostens dotter, fast man inte vet hur.
Det är självaste Satan som har snärjt dem I sitt garn.
Han har farit I musikanten, detta djävulens barn.
Men att de dansade uti parken
Uti fullmånens glans,
Det är skam på torra land. Dekadans, dekadans!
Ni har väl hört, kära ni, det är väl allombekant:
Ingen sann och äkta kristen kan bli jazzmusikant.
Och att kyrkoherdens dotter
Släppt en sådan innanför sin särk,
Det är dekadans I tiden, det är djävulens verk.
Dekadant och försoffade är vår ungdom av idag,
Och de bryr sig varken om religion eller lag.
Du kan ingenting göra åt 'et,
Nej du har ingen chans,
För det är röta I vårt sekel. Dekadans, dekadans!
