Det var så länge sen Nancy var såhär
Hon hade gröna strumpor och hon var alltid kär
Och hennes far var domare, han hade katafalk
Var gång de döda drog förbi, så blev han blek som kalk
Så blev han blek som kalk
Det var så länge sen Nancy pratade slang
Hon hade inga flätor mer och hon sprang på restaurang
Men ingen fick va först av oss, och ingen fick ha vinst
Hon sa att hon var kär i oss, för elva år sen, minst
För elva år sen, minst
Det var så länge sen Nancy var som så
Stiletten under kudden, och telefonen på
Men den som gick ibland förbi och sa att han var kär
Fick aldrig något ärligt svar, och hennes far var där
Och hennes far var där
Och nu är domar'n slut, katafalken far
Han har förlorat Nancy, det vet jag att han har
Men minns du Nancy när hon var helt ensam ibland män
För du var en utav oss då, för länge, länge sen
För länge, länge sen
