Hav! Under bugande palmer jag såg
hur våg på våg i svallande tåg
emot Chiles klippiga stränder kom rullande in.
O, detta brus, när ett skimrande svall
fann mig och tog mig i famnen!
O, när när delfinerna dök bland korall
och en vinröd klänning blev min!
Då sjöngs i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i Stilla havet står hajen på språng.
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Cordiljären är bister - jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapacá,
och sju glada sjömän rundade Hornet i dag,
och Rosita vill dem alla ha!
O, när jag började känna mitt land
från fjäll till strand och med min hand
på jordgloben följde dess gräns från Peru till Cap Horn!
O, när jag fann, att här var jag blott gäst
bland röda små indianer,
dem mina fäder, soldat som präst,
betvingat med krut och med torn.
Då sjöngs i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i Stilla havet står hajen på språng.
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Cordiljären är bister - jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapacá,
och sju glada sjömän rundade Hornet i dag,
och Rosita vill dem alla ha!
Ja, att min stamfar var conquistador
har satt sitt spår och ensam den står,
min ras, i det land där jag likväl själv blivit född.
Ack, tvenne världar bo här i mitt bröst,
spanskt, det går aldrig ur blodet.
Spansk är min stämma, min klingande röst,
men när mina visor kom till...
Då sjöngs i Valparaiso en söt liten sång:
Rosita! Chilenita!
I havet, i Stilla havet står hajen på språng.
Rosita! Chilenita!
Kondoren på Cordiljären är bister - jaha!
Och ormarna börjar skallra i Tarapacá,
och sju glada sjömän rundade Hornet i dag,
och Rosita vill dem alla ha!
