Hur många så kallade
bröder har jag kännt
och släppt igenom åren
Vart var du när jag behövde dig
som mest när jag låg
där på marken
Med den blåtta strupen
framför vajsamen
Men dina löften dom är
borta nu men stå för vad
du sagt mannen
Bryr du dig inte om vilka
mediciner jag blandar
när jag insolerat dig med
mina deppressiva tankar
batobabäng Att jag inte
reagerar när du pratar
innan du insisterar på att
bara inparkera via datan
Softa där med cediger,
tv spel, knarka i sin ensamhet
och varje gång vi snacka
frågade du varför vi inte
träffas mer skillnad på där
man vill och felat.
För jag minns alla svängar
vi delat innan man bara
ensam insolerat.
Vi har mekat, rullat beis,
festat på dessa gatorna.
Jag bektat på dom här
gatorna, målat väggarna
på dom här gatorna,
Jag täcktad, blivit täcktad,
På dom här gatorna
Är det så konstigt att jag
då känner mig så hemma på
de här gatorna.
Reef 2-
Jag lever i mörker och
bländar dessa starka ljus.
Det blir värre varje
gång som vi andas ut
Och du behöver inte säga
det, jag fattar nu
Att du är kvar där medans
jag har ta't mig ut
Fast i det gamla, bland
kärlek och hat
Där vi hittat och tappat
varann, varann.
Här kan jag stanna,
jag är ändå så svag
Jag har glömt där
vi aldrig har vart
Ser du mig, hela mig,
allt jag är det jag har
blivit det mer än en diagnos
och dom hinder som
jag beskrivit
Du kan inte bota mig trotts
att du sätter all din tro
mot mig jag delar ingen
börda för då kommer
jag förlora dig
Slit och det som äter
mina lungor när jag
kippar efter luft
Pekar på felet, splittra
mig itu, jag ruttnar
innifrån och ut
Känns som om någon
sticker mig med nålar
när du vattnar dina trådar
själv med krokodil tårar,
Plockar ner en sten i
taget från den mur jag
byggt upp, jag spaklar
gips väggar som jag
planterade mina nävar i.
Rustar upp mig till
nästa kris med
antideppressiva,
Hade för lätt att tvivla,
hade för de andra att svika
Mig själv var dom som
stöder upp en man
som snart kan tippa
Grävt så gjypt i mitt
förflutna, hör mig själv
på andra sidan, ett litet
barn som grinar, och jag
betalat till att ha'n i min
famn och säga allt det
där dom sa var skitsnack
Jag lever i mörker och
bländar dessa starka ljus.
Det blir värre varje
gång som vi andas ut
Och du behöver inte
säga det, jag fattar nu
Att du är kvar där medans
jag har ta't mig ut
Jag lever i mörker och
bländar dessa starka ljus.
Det blir värre varje
gång som vi andas ut
Och du behöver inte säga
det, jag fattar nu
Att du är kvar där medans
jag har ta't mig ut
Fast i det gamla,
bland kärlek och hat
Där vi hittat och
tappat varann, varann
Här kan jag stanna,
jag är ändå så svag
Jag har glömt
där vi aldrig har vart.
Fast i det gamla,
bland kärlek och hat
Där vi hittat och
tappat varann, varann
Här kan jag stanna,
jag är ändå så svag
Jag har glömt där
vi aldrig har vart
