Var vi som baxade på Willy's tills de gick i konkurs.
Trefemmorna i ryggan, varje ficka var full.
Indragen veckopeng, om jag fick den gick den till zutt.
Jag sög i mig av atmosfären tills koppen att var slut.
Ducka lärare på rasten då vi klottrade fult, och sen var vi ute halva nätterna och bombade hus.
Jag vet inte hur många gånger som vi vrålade "DJUR"
Kan inte räkna alla hemmafester som spårade ur.
Lättsamt och samt stämningen obekväm, Concerta, SOC, kontakt sen fosterhem.
Knappt man pallade skolan, ADHD-barn, kastade stolar, krossade glas.
Du står, gråtande kvar bakom en hård fasad, bakom låsta dörrar med dina dåliga val.
Hexanolspirit, grov misshandel, minnesluckor, isolerad, kyliga nätter, dimmiga rutor, rättegånger som aldrig kommer.
Den dom som aldrig faller.
Mitt liv splittrades och flög åt alla håll och kanter.
Jag ser dig i de platser vi vart på, jag ser dig i min egen spegelbild.
Kladdiga dansgolv, svettiga lakan, känner mig som missplacerad här.
Fångade i ytlighetens värld, där är vi distraherade, ser dig i de platser vi vart på, ser dig i min egen spegelbild.
Låt våra blickar mötas, en gång innan jag tar o får våra händer och vävas samman i ett sista försök, att förändra min syn på livet, med din gnista, din glöd.
Du säger allting har ett värde, men inget är lönt.
Låt mig ligga kvar i diket, med en kula i benet.
För jag och mina minnen är för tunga, och du vet det.
Bara lämna mig i elden och rädda ditt egna skinn. För jag känner ingen värme, när jag längtar efter din.
Du ska inte dras med mig, jag vill inte skada dig.
Ta din livslust och gå din väg, fort, jag varnar dig.
Så bara blunda nästa gång jag söker din blick, så kan jag drömma vidare om något jag önskar var mitt.
Lägg locket på dina känslor, låt dem aldrig synas ut, och lås in dina tankar låt dem aldrig flytta ut.
Jag ser dig i de platser vi vart på, jag ser dig i min egen spegelbild.
Kladdiga dansgolv, svettiga lakan, känner mig som missplacerad här.
Fångarna i ytlighetens värld, där är vi distraherade, ser dig i de platser vi vart på, ser dig i min egen spegelbild.
Jag känner dig i varje andetag, vi förenas i det sista som jag tar, men alla nätter jag sörjt dig har fått mig att kunna bära den.
Smärtan jag har i mitt bröst låt den stanna,
känns som att jag behöver den.
Låt den sitta kvar förevigt, som en döds vän
Har kärlek till min stad, som ställt krav men gett mig allt den gav, näring till ett rebelliskt barn som testade allt.
Utan att försöka.
Som man rullar får man röka.
Blir stulen, blir rövad på min barndom.
Vilket gör att jag är besluten om att söka efter de som blivit min vardag, jag gör det här tills dagen då jag slutar att beröra.
Er, snart spricker bubblan, den brukade bedöva mer. Slavarna i drogernas värld som kämpar tappert.
Men en bortlovad själ till en djävel på vår axel, gör allt annat än att fucking hanka mig fram. Och man tror man fått nog av piller, tills min broder coolat vippen. Allting är svart, jag blandar samma substanser som han. Backla o bli tam, kraschlandat i din famn.
Bryter bröd tillsammans som vi stod vid din naktamn(?)
Vi är av samma skrot o korn, och jag ska minnas den tid då ni vandrade vid min sida, men må er vila i frid
Jag ser dig i de platser vi vart på, jag ser dig i min egen spegelbild.
Kladdiga dansgolv, svettiga lakan, känner mig som missplacerad här.
Fångarna i ytlighetens värld, där är vi distraherade, ser dig i de platser vi vart på, ser dig i min egen spegelbild.
