I mitt rike där jag bor finns ingen konung,
Men det flödar utav mjölk och honung.
På vår gård där bor en stork och mor hon såg en, de e' nog sant för lite efteråt kom pågen.
Det kom en liten påg från Skåne,
Så trinn och runn som Skånes måne.
En som lyser stor och grann och gul som smör.
Inte synd det väl på dräkten,
Men det hörs på dialekten att jag e' en liten påg ifrån Skanör.
Alla ved jag heter Ola och jag skiner liksom sola,
För jag e' så god och glad.
Och jag sjunger sista trallen när jag går på Pilevallen,
Med min gåsaflock i rad.
Skånska mannar finns kan hända,
Men vi tre som mest e' kända,
E' Nils Holgersson och Bombi Bitt och ja.
Och när skymningen sig över slätten sänker,
Ja då sidder vi ju där och tänker.
Och varenda dag när vi har eded midda',
Ja då e' de' minsann skönt och bara sidda'.
Ja e' en liden påg från Skåne,
Ja e' född i Skånes måne och där går jag gla' och kör min rullebör.
Det kanhända syns på märren och det kanske hörs på ärren att jag e' en liden påg ifrån Skanör:
Mor hon säger jag e' rälig men då kan det nog va skäl i att ni frågar någon ann'.
Fråga bara Jönsson Ebba de' e' min egen lilla gräbba, och hon tycker ja' e' grann'.
Skånska påga e' det gott om,
Men se såna e' det smått om som Nils Holgersson och Bombi Bitt och ja'.