Vi går längs med stranden
av ett stort ensamt vatten.
Jag har lämnat dom jag älskar,
nu går vi rakt ut i natten.
Jag ser hur mörkret faller omkring mig,
jag hör ljudet när skeppsklockan ringer.
Det fanns en tid i mitt liv
när allting var så lätt.
Jag hade ett hus uppe i bergen,
jag gjorde mitt jobb,
jag gjorde allt rätt.
Sen kom ovädret,
dom sa att tiderna var sämre,
jag sköt mig ut från banken,
med ett gevär i mina händer.
Skeppsklockan slår
på en båt nerför floden
ner och längre bort, ner...
Jag har ett jobb här på båten,
Vi går längs stränder av guld.
Jag ser folk gå ut på fälten
för bröd och kärleks skull.
Älskling, jag minns hur vi stod
tillsammans på stranden,
när en båt gick förbi slängde du upp handen
Skeppsklockan slår
på en båt nerför floden
ner och längre bort, ner...
Jag höll dig i mina armar,
världen var vår och du ville bli kysst.
Nu är varje slag av mitt hjärta
som ett eko av allt jag mist.
Det finns ett hjärta där ute,
till brädden fyllt av tårar,
snart går floden upp,
som ett verk av dårar.
Jag ser nerlagda fabriker,
jag ser land där människor bott.
Tomma hus och öde gårdar,
jag hör sånger vid stadens port.
En sång, ett eko ifrån länge sen,
vi är alla på floden och det är lång väg hem.
Skeppsklockan slår
på en båt nerför floden
ner och längre bort, ner...
Alla ska vi ner, ner...
Ner, ner, ner, ner...
Ner, ner, ner, ner...
Ner, ner, ner, ner...
