Så skimrande var aldrig havet - Evert Taube

Så skimrande var aldrig havet

och stranden aldrig så befriande,

fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra

och blommorna aldrig så ljuvligt doftande

som när du gick vid min sida

mot solnedgången, aftonen den underbara,

då dina lockar dolde mig för världen,

medan du dränkte alla mina sorger,

älskling,

i din första kyss.