Det började med våren och med sången
sen rusade det vidare in i din famn
och smärtan och tårarna och sveken
allt rasar för oss andra, omöjligt och förbannat
och åskan som alltid kom över oss
och när jag stack iväg, den visste förstås
att vi inte fick skiljas och att vi var öde ihop
men jag tyder väl alla tecken så att dom passar in i min bok
åh ditt köksbord
aldrig har jag suttit så mycket vid nåt köksbord
och din säng
aldrig har jag legat så länge i nån säng
och dina ögon
aldrig har jag tittat så länge i nåns ögon
jag stirrar och stirrade tills jag nästan blev blind
du hade tusen ansikten i ett
och vart och ett av dom var det vackraste jag nånsin sett
men ibland så blir jag rädd och förlorar allt mitt vett
hur ska en liten pojke aldrig kunna tänka rätt
aldrig jag fick gå ner på gatan med dig
och jag har sett dig släcka hela världen när (...)
du har lärt mig vad som är viktigt här
och du är den enda lilla flickan
som jag nånsin kommer hålla kär
bredvid dig så har jag en annan värld
utan dig så går jag stilla mot döden
åh jag måste bädda in mig i mjuka lögner
för annars så kommer mitt hjärta att gå sönder
