Ack du min moder - Fred Åkerström

Ack, du min moder, säj vem dig sände

just till min faders säng!

Du första gnistan till mitt liv upptände;

ack, jag arma dräng!

Blott för din låga

bär jag min plåga,

vandrar trött min stig.

Du låg och skalka;

när du dig svalka,

brann min blod i dig.

Du bort haft lås och bom

för din jungfrudom.

Tvi den paulunen, tvi ock det verke

man till din brudsäng tog!

Tvi dina ögon och ditt jungfrumärke,

som min far bedrog!

Tvi ock den stunden,

då du blev bunden

och din tro förskrev!

Tvi dina fötter,

då du blev trötter

och i sängen klev!

Ell' kanske på ett bord

att min bild blev gjord,

att min bild blev gjord.

Ett troget hjärta platt jag föraktar;

tvi både far och mor!

Här ligger jag i rännsten och betraktar

mina gamla skor,

Tvi tocka hasor!

Rocken i trasor!

Skjortan svart som sot!

Si på halsduken,

lammskinnsperuken

och min sneda fot!

Det kliar på min kropp;

kom och hjälp mig opp,

kom och hjälp mig opp.

Känn mina händer magra och kalla

darra vid larm och dån;

se dem av vanmakt vid min sida falla

Liksom vissna strån.

Ögon och kinder,

allt sammanbinder

dubbel skröplighet.

Himmel, min tunga

orkar ej sjunga

om den fröjd jag vet;

om kärleksro och kval

och en full pokal,

och en full pokal.

Läska min tunga, ack! söta safter,

spriden i kärlen ljud!

Jag är en hedning, hjärta, mun och krafter

dyrka vinets gud.

Fattig, försupen,

i denna strupen

finns min rikedom.

I alla öden,

i bleka döden

läskar jag min gom,

och i min sista stund

glaset för till mund,

Men krogdörrn öppnas, luckorna skruvas;

ingen i staden klädd.

Stjärnan av morgonrodnan liksom kuvas

ned i molnens bädd;

solstrålar strimma,

kyrktornen glimma,

luften blir så ljum.

Var är nu kappan?

Här ser jag trappan

ned till Bacchi rum.

Giv mig en sup, min själ

törstar snart ihjäl,

törstar snart ihjäl.

Nå så gutår, jag vill mig omgjorda,

ragla till bord och stop.

Nu ska de styva leder bliva smorda,

smorda allihop.

Hurra, kurage!

Lustigt, bagage!

Friskt i flaskan, hej!

Nu är jag modig,

tapper och frodig,

och jag fruktar ej.

Ännu en sup ell' par!

Tack, min mor och far,

tack, min mor och far!

Tack för vart sänglag, skål för var trogen,

som gjort vid brudstoln sväng;

tack du som virket högg och drog ur skogen

till min födslosäng:

tack för din låga,

för din förmåga,

du min gamla far!

Kunde vi råkas,

skulle vi språkas,

supa några dar.

Min bror du bliva skull'

och som jag så full,

och som jag så full.