Movitz Helt Allena - Fred Åkerström

Movitz helt allena

På Tre Liljor satt en gång;

Harpan mellan bena

Glimma bred och lång;

Roligt se hvar sena

Och hvart finger i fullt språng

Öfver harpan skena

Under klang och sång.

Harpan var förgyld och grön,

Prydd med Myrten, Tusenskön,

Med en Cherubim utmålad,

Prålad,

Utaf Hoffbros vackra rön.

Harpans klara läten

Rör til andakt hvar person,

Ifrån herdars säten

Up til Gudars tron;

Verlden blir förgäten,

Hjertat blöder vid hvar ton,

Sjelfva ängla-fjäten

Käns i själn, och hon

Gaf nu Movitz dubbel pragt,

När han söng mot afgrunds magt,

Slog accorder efter noten,

Foten

Hördes intet stampa takt.

I sitt stoft med tårar

Movitz ligger lik; må gjordt!

Hvem des hjerta sårar

I min sång blir spordt.

Kör i Bacchi fårar

Up til Fröjas myrten-port,

När du dig utkorar

Någon Brud så fort;

Drick ej mera än du tål,

Tänk på dina göromål,

På din Chloris, där hon ligger

Pigger,

Visar dig sin blomsterskål.

Movitz ville blänka

Uppå Astrilds vädjo-ban;

Råkte på en Enka

Väl försökt och van;

Lat och full, kan tänka,

Låg där Movitz hela dan,

Honom lyfta, sänka

Måste ske med kran;

När han nu, förstå mig väl,

Skulle eldas i sin själ,

Somna han mot väggen krumpen,

Trumpen,

Som en gammal Bacchi träl.

Bröder, om Er lyster

Til at veta hvem hon var,

Så är hon en syster

Til Bror Bredströms Far;

Eljest blek och tyster,

Säflig uti tal och svar,

Men förträffligt yster

När hon bröllop har.

Saken blef nu slutligt den:

Movitz gaf hon djefvulen;

Därför han vid harpan åter

Gråter,

Spelar psalmen om igen.