Nå, skruva fiolen,
hej, spelman, skynda dej!
Kära syster, hej! Svara inte nej,
svara ja, så bli vi glada.
Sätt dej du på stolen
och stryk din silversträng!
Röda stråken släng
och med armen sväng;
gör ej fiolen skada!
Du svettas, stor sak,
i brännvin ska du bada,
ty under detta tak är Bacchi lada.
Ganska riktigt,
ditt kall är viktigt,
båd' för öra, syn och smak.
Bland nymfernas skara
är du omistlig man;
du båd' vill och kan
mer än någon ann
de unga hjärtan binda,
och kärlekens snara
på dina strängar står;
varje ton du slår
du två hjärtan får
att konstigt sammanlinda.
Just på en minut små
ögon bliva blinda,
och flickorna till slut,
de bli så trinda.
Hur du bullrar!
Men nymfen kullrar
och du skrattar med din trut.
Jag älskar de sköna
men vinet ändå mer;
jag på båda ser
och åt båda ler
men skiljer ändå båda.
En nymf i det gröna
och vin i gröna glas:
lika gott kalas,
båda om mig dras.
Ge stråken mera kåda;
konfonium tag där
uti min gröna låda;
och vinet står ju här.
Jag är i våda.
Supa, dricka
och ha sin flicka är
vad Sankte Fredman lär.
