Vila Vid Denna Källa - Fred Åkerström

Vila vid denna källa,

vår lilla frukost vi framställa;

Rött vin med pimpinella

och en nyss skjuten beckasin.

Klang, vad buteljer, Ulla,

i våra korgar överstfulla,

tömda i gräset rulla,

och känn vad ångan dunstar fin!

Ditt middagsvin

sku' vi ur krusen hälla

med glättig min.

Vila vid denna källa,

hör våra valthorns klang, kusin:

Valthornens klang, kusin!

Präktigt på fältet pråla

än hingsten med sitt sto och fåla,

än tjurn han höres vråla

och stundom lammet bråka tör.

Tuppen på taket hoppar,

och liksom hönan vingen loppar,

svalan sitt hufvud doppar,

och skatan skrattar på sin stör.

Lyft Kitteln, hör,

lät kaffeglöden kola.

Där nedanför.

präktigtt på fältet pråla

de ämnen som mest ögat rör.

Som mest vårt öga rör.

Himmel! Vad denna runden,

av friska lövträn sammanbunden,

vidgar en plan i lunden,

med strödda gångar och behag.

Ljuvligt där löfven susa,

i svarta virvlar grå och ljusa,

träden en skugga krusa,

inunder skyars fläkt och drag.

Tag, Ulla tag,

vid denna måltids stunden,

ditt glas som jag.

Himmel! Vad denna runden,

bepryds av blommor tusen slag!:,: Ho, ho, ho, ho, ho, hooo.:,:

Av blommor tusen slag!

Nymfen, se var hon kliver,

och så beställsam i sin iver,

än ägg och än oliver,

uppå en rosig tallrik bär.

Stundom en sked hon öser,

och över bunken gräddan slöser.

Floret i barmen pöser,

då hon den mandeltårtan skär.

En kyckling där,

av den hon vingen river,

nyss kallnad är.

Nymfen se var hon kliver,

och svettas i ett kärt besvär.

Och svettas i besvär.

Blåsen i musikanter,

vid Eols blåst från berg och branter.

Sjungen små kärlekspanter,

bland gamla mostrars kält och gnag.

Syskon! En sup vid disken,

och pro secundo en på fisken.

Krögarn, den basilisken,

summerar taflan full i dag.

Klang du och jag!

Klang Ullas amaranter,

av alla slag!

Blåsen i musikanter,

och var och en sin kallsup tag.

Var en sin kallsup tag.

Äntlig i detta gröna,

får du mitt sista avsked röna:

Ulla! Farväl min sköna,

vid alla instrumenters ljud.

Fredman ser i minuten

sig till naturens skuld förbruten.

Clotho ren ur surtouten,

avklipt en knapp vid Charons bud.

Kom hjärtats Gud,

att Fröjas ätt belöna

med Bacchi skrud.

Äntlig i detta gröna,

stod Ulla sista gången brud.

Den sista gången Brud.