(Frida):
Vi hade båda några år låtit läka samma sår,
Vi var sargade och skadade från varsitt håll,
Men just denna ljusa kväll var det något speciellt,
Det var som om inget spelade nån roll.
(Bo):
Det var en kväll man drömmer om,
vet inte var ifrån du kom.
Allt var enkelt, du var vacker i en långsam vals,
Jag förde och du följde med dit vi kunde va i fred,
Jag minns doften ännu från din mjuka hals.
(Båda):
Och att jag kunde ge dom spillror som fanns kvar,
att du tog emot mig som jag en gång var.
I vårt eget sommarland, på en av tusen sjöars strand,
Var det vi som fann att livet kan va gott.
Aj aj,
Aj aj,
Aj aj,
Aj, aj,
...
Och nu när vårt paradis frusit fast i snö och is,
När det känns som vintern aldrig kommer att ta slut,
Är jag glad att jag har dig, att du stannar här hos mig,
Att jag får älska dig tills livet rinner ut.
...
Och att jag kunde ge dom spillror som fanns kvar,
att du tog emot mig som jag en gång var.
I vårt eget sommarland, på en av tusen sjöars strand,
Var det vi som fann att livet kan va gott.
Aj aj,
Aj aj,
Aj aj,
Aj aj,
I vårt eget sommarland, på en av tusen sjöars strand,
Var det vi som fann att livet kan va gott.
Var det vi som fann att livet kan va gott.
Var det vi som fann att livet kan va gott.
