Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur det var förr
Men om någonting stängs så öppnar en ny dörr
Om du inte vill så snälla kan du göra det för min skull
Kan du le för mig hemlighetsfullt
Solen skiner idag kom ut och gå med mig
Du kan läsa vem jag är på hur jag frågar dig
Snälla, du och jag är jämställda
Skit i vad media säger dom borrar efter inkomstkälla
Du och jag kan fortsätta att vara originella
Så låt dom bråka om pengarna och det materiella
Yngst i familjen men känner mig som den äldre sonen
När dagen kommer så tänker jag jämt att kvällen sover
Ingenting förändras men vi förändras med åren
Du märker det om du lyfter blicken från telefonen
Tror på nåt större men inte på någon religion
Jag tror på människor och kreativitetens mod
Så när jag träffar dig så äter vi vid samma bord
Ingen föreställning kan skilja oss åt min bror
Mona-lisa – känner du hur hon ler tillbaks
Du och jag – vi ler åt precis samma sak, vår sanning
Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur det var förr
Men om någonting stängs så öppnar en ny dörr
Om du inte vill så snälla kan du göra det för min skull
Kan du le för mig hemlighetsfullt
Solen skiner idag kom ut och gå med mig
Du kan läsa vem jag är på hur jag frågar dig
Snälla, ta det lugnt och andas
Den lilla killen säger mamma jag har landat
Trygg i mitt eget skinn och vägen som jag vandrat
Har ingen annan gått så jag kan inte stanna
Måste trampa upp stigen åt dom andra
Jag blir inte rädd så länge vi har varandra
Är inte tonårsodödlig längre det är så jag känner
Därför vill jag aldrig mera boka upp kalendern
Du behöver inte snegla mellan persienner
Jag pratar sällan men är typen som är där för vänner
Har aldrig fattat poängen med alla mannekänger
Utseendefixering och allt som dom nu förvränger
Mona-lisa – känner hur hon ler tillbaks
Du och jag vi ler åt precis samma sak, vår sanning
Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur det var förr
Men om någonting stängs så öppnar en ny dörr
Om du inte vill så snälla kan du göra det för min skull
Kan du le för mig hemlighetsfullt
Jag har förstått att alla är ensamma i sig själva
Men när soluppgången kommer så dansar min älva
Hon sa till mig att alla som är här är speciella
Dom har bara gått vilse i det kommersiella
Tittar ut över världen från mitt betongtak
När affärerna känns böjda står jag spikrak
För Mona-lisa – känner hur hon ler tillbaks
Du och jag vi ler åt precis samma sak, vår sanning
Jag blir nostalgisk när jag tänker på hur det var förr
Men om någonting stängs så öppnar en ny dörr
Om du inte vill så snälla kan du göra det för min skull
Kan du le för mig hemlighetsfullt
