Det var en gång en liten pojke som hadde
En väldigt dum och ovana
Han brukade alltid gå sig sur och arg ut
Kan du visan om honom Eva?
Ja den ja. Den tycker jag vi tar.
Det var en liten pojke som jämt var arg och sur
han ville inte skratta det var en trist figur
En dag sa pojkens mamma klä nu lille vän du får
gå utt och leka med Annika och Sven. Då tog han på sig
rocken men allra allra sist så tog han
på sin sura min så arg och dum och trist. Men då sa
mamma: Sudda sudda sudda sudda bort din sura min sudda sudda sudda sudda bort din sura min
Munnen den skratta och va glad munnen den ska sjunga trala la munnen har du fått för du ska tralla
sudda sudda bort din sura min
Du får ta och berätta hur det var på morgon när han vakna
På morgon när han vakna var han rar och snäll och när han klädde på sig hördes inget gnäll han började med tröjan och skjortan i en fart sen satte han på byxor och strumpor ganska snart sen tog han på sig skorna men allra allra sist så tog han på sin sura min så arg och dum och trist.
Men då sa mamma: Sudda sudda sudda sudda bort din sura min sudda sudda sudda sudda bort din sura min munnen den ska skratta och va glad munnen den ska sjunga tralla la munnen har du fått för du ska tralla sudda sudda bort din sura min.
Men nu ska ni få höra hur det gick med pojkens mamma
På fredag ska man städa det gör varända tant
och pojkens snälla mamma hon gjorde lika dant
hon fejade i sovrum trappa och tambur när kvällen kom var mamma så trött hon var sur då tog hon av sig förklätt
Men allra allra sist så tog hon på sin sura min så arg och dum och trist men då sa pojken: Sudda sudda sudda sudda bort din sura min sudda sudda sudda sudda bort din sura min munnen den ska skratta och va glad munnen den ska sjunga tralla la munnen har du fått för du ska tralla sudda sudda bort din sura min
END
