Samma gamla himmel - Hanna Järver

Samma gamla himmel

Samma gamla himmel

Ljudet av en sönderslagen dörr, hade glömt att den fanns

Att du försiktet böjde huvet

I alla lådor låg ditt namn

vatten skonar ingen alls ser ljusblått ut på håll

Men under samma gamla täcke

Drabbas du än igen

Jag står över

Och du har drunkat i panik

Det kanske brändes

Men blommorna dom rev du själv bort

Samma gamla himmel, brändes

Samma gamla himmel, men blommorna dom rev du själv bort

Samma gamla himmel, brändes

Samma gamla himmel, men blommorna

Väntar i ett stilla lämnat rum bakom sten, grus och jord

Du ville aldrig lyssna

Det är tur att jag förstår

Sjönhet skonar ingen alls ser ljusblått ut på håll

Men under samma gamla himmel

hoppas du ändrar dig

Jag står över

och du har drunknat i panik

Det kanske brändes

Men bommorna dom rev du själv bort

Samma gamla himmel, brändes

Samma gamla himmel, men blommorna dom rev du själv bort

Samma gamla himmel, brändes

Samma gamla himmel, men blommorna

samma gamla himmel

samma gamla himmel