Här döljer alla sina tårar och gråter
Inombords just som jag och du
Vi hör stans poliskår sjunga när vi bränner oss bort här nu
Minns alla fester här borta på varvet i stan, kommer du ihåg?
Hur vi snacka om att åka söderut tillsammans tills hjärtat börjar slå
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå
Inga pengar kvar att bränna, hade inga känslor kvar att känna
Det är tur att det finns lögner, tänk om allting nånsin hört skulle stämma?
När vi nådde till slutet av stan, va det bort därifrån
Det kände som det var mer än tusen år sen, det känns precis som igår
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Vi skulle dra någonstans dit himmelen alltid var blå
Kom igen, vad vet du om mitt liv egentligen kanske redan är frälst?
Kanske kunde blivit nån, precis som vem som helst
Sista tåget har gått för såna som dig och mig, för länge sen
Vi kommer missta ord för tankar, tankar för ord ikväll igen
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går
Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå
Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går
