Jag låg i rännsten med Anne-Louise, ifrån himlen föll regnet ner
Och det var timmarna innan hon rest sin väg och jag druckit ännu mer
Du sa inte förlåt, jag sa ingenting. Vad skulle det tjäna till?
Du var någon som gick bredvid när jag gick gatan fram
Plura Jonsson, var bor du nu för tiden?
Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten
Ibland har jag kunnat höra ditt skratt, jag har sett ditt leende
För ett ögonblick mellan hjärtats slag stod du åter framför mig
Men det var bara nåt som kom över mig när jag gick gatan fram, Anne-Louise
John har slutat på kakfabriken, han sjunger på gatorna
Jag tog min son till skansen igår för att skratta åt aporna
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram, Anne-Louise
Jag skriver till dig från en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage
Och på mitt kavajuppslag sitter din brosch, på bordet ligger kvällens gage
Förälskelser är lätta att glömma, för en del är de ett levebröd
Jag lever på sånt jag får för mig ibland när jag går gatan fram
Du och jag vi möts säkert en dag när vi går gatan fram, Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
Anne-Louise
