Ett enskilt rum på Sabbatsberg - John Holm

Inatt svävar änglar vid din sängkant

och snart så knackar någon på din dörr

men ändå tycks du ha det ganska ensamt

din tid är slut och allt är som sig bör

Jag hoppas dock du inte känner ängslan

inför din färd till fjärran horisont

Somt är ledsamt, somt är glatt i livet

din skjorta ren som snö, men är din själ lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timme

men tror ej att jag är till större tröst

Jag sköter en maskin som sprider ånga

den skänker lindring åt ditt sjuka bröst

Jag undrar om du sover eller tänker

och om du tänker, vad du tänker på

Din matta blick som söker morgonljuset

har mist sin ungdoms glans och din hy är grå

Jag hoppas att du skådat stora vatten

och att ej livets minnen mist sin färg

Jag ser din ande flyga ut i natten

Ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida

men känner tjusningen som döden har

Ett paradis där ingen mänska lider

Jag är ej rädd att följa, men min ungdom får mig att bli kvar