jo, det var längesen sist,
jag tittar upp i rutan allt är bara så grått och trist,
snön har börjat falla, det är som is på asfalten,
jag går förbi kiosken, postar brev till anstalten
det blåster så kallt men vintern börjar närma sig,
sätter på mössan så att tankarna kan värma sig,
det känns i hela huden att jag är på fel plats
bruden hon bara stressad, allt som sägs blir bara tjaffs,
jag tänker pass, jag vill lämna allihopa
det är som jag står på toppen av ett berg och bara ropar,
ljudet ekar neråt, men när ekot har fadeat
då sitter jag på toppen kvar och ber till gud ensam
jag antar att jag bara är en helt vanlig människa
och allt jag någonsin sagt, ja så känner jag,
bryr mig inte om kändiskap eller prat,
jag känner mig större än bögljud som hörs från min stad,
det är för fattiga barn som lever utan något,
kanske ljudet blir till mat som jag sen kan hämta mer av,
skivan som för dem som också känner för att bidra,
en dag så kanske vi alla blir till rika,
slita är nog det enda vi kan göra,
skrika och bara hoppas dem kan höra,
välkommen in till en helt ny era, mitt namn är ken ring,
låt mig sätta mig och spela.
