Vi hade köpt drycker av glömska
Och vi hade glömt tankar av gråt
Vi hade sagt allt som skulle sägas
Ett, en gång för alla, förlåt.
Och där satt vi på klippor av vemod
Med några sånger av andetag
Och jag var på gränsen till en annan människa
Men jag var fortfarande jag
Men när solen hade gått ned
Och när drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler
Så gick vi iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten, iväg.
Och redan då en svårhet med drömmen
Och redan då en tanke av gråt
Men så länge vi var I ensamhet fanns det bara varandra att glädjas åt
Och vi visste när allting hände
Vi visste när det gått för långt
Men hur vi än gjorde så lärde vi oss aldrig hur det blev så förfärligt trångt
Men när solen hade gått ned
Och drycker av glömska gjorde mig till fler och fler och fler
Så gick vi iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten
Iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Och iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten, iväg.
Och nu sitter jag här med en skrivande penna som försöker vara speciell
Och jag undrar varför tiden dödar och jag undrar vart jag ska ikväll
Så ta mig iväg till ensamheten
Iväg till hemligheten
Och iväg till evigheten
Så långt, så långt från verkligheten
Forts. iväg till ensamheten...
