TV-n går på med ett jävla hallå.
Nu flaxar gamarna omkring i våran eter.
Den ena är loj och den andra är skoj
som kan undvika väsentligheter.
Är Du trendig och hipp, så har Du gjort Dig ett klipp.
Sen kan Du lira lite pop och hålla masken.
Är Du kvasi och blasé så kan Du flina och le
och sprida noja bland dom levande patrasken.
Samma innehållslösa våg. Samma giriga mygel och båg.
Så länge skiten har publik i sin popfabrik så är jag låg.
En lek med attribut; jag stänger av och går ut.
Åker till stan och slungas runt i korridorljus.
Jag är vilsen och skraj och kommer in på nåt partaj
lika mysigt som ett obemannat dårhus.
Här är kylan total, varje blick är så sval.
Säg, finns det värme här på denna glaciären?
Jag får nåt kryptiskt svar från en tjej som söker karl,
och som fingrar så nervöst i necessären.
Samma karga, isande våg. Samma desperata känslobåg.
Så länge dansen har en chans att bli en storfinans så är jag låg.
Skit! Skit! Vad är det för en jävla elit som florerar?
Drog! Drog! Ge mig nåt för jag är så låg så jag imploderar.
Men jag biter och ler, tar en ljummen öl och ser
samma torra skådespel som på min TV.
Fast jag försöker mig på att vara med och förstå
så är jag nå så jävla skitförbannat breve.
För jag är smuts och latrin uti trendhierarkin.
Det kan jag ta. Men alla dessa kalla blickar
är ju bara misär. Vem tjänar på det här,
säger jag och ser hur Mammon står och nickar.
Samma rädda-dig-själv-monolog. Samma "Älska på eget bevåg".
Så länge Mammon rycker fram med sitt partiprogram så är jag låg.
Det är tävling och betyg och massa mygel i smyg.
Och allt går runt på en dröm som är förljugen.
Med konstgjorda svar står veckopressen kvar
och lever gott på att vi ständigt tappar sugen.
Och TV-n går på med ett jävla hallå.
Men i helvete att nån är där för Din skull.
För varje gång Du tappar tron tjänar Stenbeck en miljon.
Hurra! Du vet väl om att Du är värdefull?!
Samma skitiga, sviniga våg. Samma utstuderade båg.
Så länge mygel är ett mått på vårat underskott så är jag låg.
Profit! Profit! Det finns en jävla massa skit som cirkulerar.
Låg! Låg! Det finns så mycket girigt båg så man kreverar.
Men jag kryper hem igen och drar ner min persienn.
Släcker ner och lägger svansen mellan bena.
Jag är en loser, i ett spel, som blivit låg och spelat fel,
och vänder hem både frusen och allena.
Och TV-n går på med ett jävla hallå.
Både i burken och i verkligheten.
Och med konstgjorda svar står veckopressen kvar
och sprider nojor över hela planeten.
Samma karga, isande våg. Samma giriga mygel och båg.
Så länge skiten har publik i sin popfabrik så är jag låg.
Så länge dansen har en chans att bli en storfinans så är jag låg.
Så länge mygel är ett mått på vårat underskott så är jag låg.
Så länge Mammon rycker fram med sitt partiprogram så är jag LÅG!
