Solen gick ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om den sken
Där vi gick I sjöar som vattenpölar med våra kängor och smala ben
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
När vi gick på tomma, blöta gator där historierna flög förbi
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi gick bland gårdar, hus, affärer och skjul
Och allt var så konstigt
Men förbannat kul
Det kunde ha varit nån annan
Men det var jag
Vad är det som gör att man säger saker, man säger saker man inte förstår
Där vi gick på berg som högar av löv med långa jackor och längre hår
Och vad är det som gör att man glömmer saker
Man glömmer att man trivs med livet ibland
När vi flydde från sanning, tid och besvär
För att ta måsten I andra hand
Och allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Vi snackade skit om alla vi kunde klandra
För att komma på att vi bara hade varandra
Det kunde varit några andra
Men det var vi
Och vi glömmer höst, och vi glömmer vår
Vi glömmer allt och tror att tiden är svår
Men man kommer på, sen efteråt
Att vi hade rätt kul emellanåt
Ja, vad var det egentligen som hände den kvällen
Vad gjorde mig så förfärligt glad
När vi gick med förhoppningar som drömmar
Om stearinljus och varm choklad
Tänk om kaféet inte stängt så tidigt den kvällen
Tänk om klockan tagit samma vägar som vi
Tänk om vi inte gått I några vattenpölar
Som smala ben och kängor trampat I
Allt som vi sa då
Tänk att man kunde säga så
Nu har jag gått den vägen igen
Men det var inte samma sak, saknar någon vän
Jag önskar att det vore nån annan
Jag anar vem
Men jag vet inte än
