Till det sista havet - Lars Winnerbäck

Dom kommer att försöka värja sig, så gör det som vill att du gör.

Konstens poliser går en frusen stig, på säker mark utan himel ovanför.

Dom kommer att försöka tämja dig, och sänka dig med måttfullhet och sans.

Dom kommer att försöka lura dig, och säga att den väg du går den leder ingenstans.

Jag är där jag går med dig

Genom mörker och hällande regn

Genom höstens tröga grind

Genom vårens varma vind

Till det sista havet min vän

Och när du trampar I förbrukade spår, och vesslorna väser att vi har sett dig förr.

Vi har sett dig falla och slira där du går och dom slår igen din vidöppna dörr

Och när du saknar nån annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av

När alla du älskar har flytt till fiende land och du strandar på dårarnas hav.

Jag är där jag går med dig

Genom mörker och hällande regn

Genom höstens tröga grind

Genom vårens varma vind

Till det sista havet min vän

Och du ska måla din egen färg, och på din himeln ska det skrivas att du kan,

Och det ska eka över skog och berg att sanningen ljuger och att drömmen är sann.

Och jag är där jag går med dig

Genom mörker och hällande regn.

Genom höstens tröga grind

Genom vårens första vind

Till det sista havet min vän

Till det sista havet min vän

Till det sista havet min vän.