Tvivel - Live på Sentrum Scene Oslo 08 - Lars Winnerbäck

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

Men lyckan I grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal

I ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet I blicken, precis som du

Här står livet I farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump I magen och ett konstigt humör

Och jag ser hur du tänker på nåt

Hur du längtar dig bort

Som en fågel I bur

En obehaglig distans

En konstig känsla nånstans

Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår

När du somnar om natten, precis som jag

Utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor I smöret på nån annans kalas

Vi proppar I oss och vi vaknar som as

Här ligger ångest och prylar I drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar

Och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter I ditt vilsna skratt?

Kan du känna hur det gnager I natt?

Det kallas tvivel...

Här står livet I farstun, så nära inpå

Men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel...