Nu
Nu stormen har bedarrat och själen funnit frid.
Ditt sista lätta andetag blev tystnad himlesvid.
Din sista strid är över nu och stum vår klagosång.
Ett skepp styr in mot okänt mål i livets solnedgång.
Nu tystnar vid och fåglars kör, dom undrar var du är.
Du satt ju nyss och lyssnade till vårens kvällskonsert.
Du lyssnade så varsamt då till både moll och dur,
som om du vände blad för blad i minnets partitur.
Nu snuddar aldrig mer din fot vid klöverängens blad.
Den saknar dig, din barndomsstig, den första i en rad.
Och aldrig mer ska insjöns våg få kyssa dina tår.
En kvällsbris kärleksfull och öm få leka i ditt hår.
Nu ska du aldrig famnas mer till glädje och till tröst.
Och aldrig mer ska längtans sång få sjunga i ditt bröst.
Ett skepp styr ut och lämnar kvar till avsked dessa ord.
' Att älska och bli älskad är det största på vår jord.
Att älska och bli älskad är det största på vår jord.'
