Här står du med frusna händer,
ler och säger "här är jag",
och på din halsduk har november
strött sin första snö idag.
Har du fått nånting att äta?
Jag har köpt en flaska vin,
skall vi älska eller träta
eller krossa mer porslin?
Skall vi börja om från början
som om aldrig något hänt,
eller röja upp i sörjan,
göra rent rus konsekvent?
Kan vi undvika reträtter
som så lätt går hand i hand
med din röst på de kassetter
som du sänder mig ibland?
Är det dags att ommöblera
I vår trånga vestibul
Börja leva och fungera
Utan samvetsklausul
När det ändå gör detsamma
om nån mörkhyad mamsell
blir din hjälpsyster och mamma
i en tropisk hamn en kväll.
Skall vi våga på försöket
till förändring på nåt sätt,
skall vi prata ut i köket
medan nysnön faller lätt?
Faller lätt och stumt och utan
något uttänkt sceneri,
vita brev mot fönsterrutan
obesvarade som vi.
Här står du med frusna händer
på vår inbokade tid
och det står i min kalender
att vi skulle pratas vid.
