det bor et barn, i varje mensjas sjel.
bare åren får oss åldras.det vi kan se, er blåt et skal av en som jeg er.
men det fins en, en alla tankar jer, så føll med meg, inn på livet.
mitt hjerta har, så många frågar uten svar.
hvem øpnar dørren til vår himmel.og blåser ut det sista juset.
er det nogon der som vet, det finns en hemmlig het, som en alltid har jømt.finns det nogon som kan se, fast det gått en evighet.senn du gjømde allting innomdeg.nogon som forstår, at inngen ting er glømt.
en rop om hjelp, fra en sluten mund, ingen ord kan mer forklara.
det finns et håp, som ennå hvilar tungt i min hand.
når alt gjør ondt, kan det var svårt at se, alla veier man kan velja.
så just då, vend det andra kinden til.
hvem øpnar dørren til hvår himmel, og blåser ut det sista juset.
er det nogon der som hvet, det finns en hemmlig het.som alltid har jømt.
finns det nogon som kan se, fast det gått en evighet, senn du gjømde allting innom deg.nogon som forstår, at ingen ting er glømt.
någon som fårstår, at ingen ting er glømt.
