Med Vinden I Ryggen (Når En Storm Endrer Kursen) - Lasse Stefanz

Vi ser honom ofta, en tärd liten man

I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand

Han spelar, och sjunger, om livet,

och åren som gått

Det känns lite ensamt,

det sa han en gång

Bad mej sen lyssna,

på en nyskriven sång

Hans text, var ett medley,

av tiden, som runnit i väg

Han skriver om livet,

han vet hur det är

Att älska till vanvett,

att ha någon kär

Han kan inte glömma,

den kvinna, han mötte som ung

Det handlar om kärlek, som aldrig tar slut

Man vänjer sej delvis, men aldrig fullt ut

Hans ögon, är fyllda, av tårar,

men rösten den bär

Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont

Men med vinden i ryggen

Förs vi in i livet mot okända mål

Man tvingas att fortsätta gå

Fast hjärtat vill sluta att slå

Men när stormen har lagt sej

Blickar man tacksamt

Mot tiden som var

Med vinden i ryggen så har

Vi minnena kvar

Det blir tyst, det känns tomt, det gör ont

Men med vinden i ryggen

Förs vi in i livet mot okända mål

Man tvingas att fortsätta gå

Fast hjärtat vill sluta att slå

Men när stormen har lagt sej

Blickar man tacksamt

Mot tiden som var

Med vinden i ryggen så har

Vi minnena kvar

Vi ser honom ofta, en tärd liten man

I brun stickad kofta, och gitarr i sin hand

han spelar, och sjunger, om livet,

och åren som gått