Nu blåser vi ut ljusen (stolta stad) - Lasse Tennander

Nu blåser vi ut ljusen, stolta stad.

För natten har blivit sen, o stan en annan stad.

Nu ringer jag en taxi och säger kör oss hem,

o mitt hem det är där borta, du ser det snart min vän, Ja mitt hem det är i tornet där

som jag byggt av elfenben.

Med hela havet nedanför som speglar eldens sken.

För där eldar jag med drived

och med hopp om evigt liv.

Där eldar jag för dig ibland som ensamt tidsfördriv.

Som ensamt tidsfördriv.

Nu dricker vi ur glasen stolta stad.

Nyss gick Fredman med nattens drottning

och nu går också jag.

Natten fylls av oro stadens hjärta har fått kramp.

Och framför Faggens Krog står Movitz kvar

under nattklubbsröd neonljusramp.

Och i Kungsträdgårdens bleka dis

pågår nattens vilda dans.

Statister från nån opera rör sig stel och som i trance.

Men där borta i dom vita bergen

är det stilla mörkt och kallt.

Det lyser svagt i tornet där men det är också allt.

Men det är också allt.

Och om du reser dig på tå min vän

ser du himlen rodna svagt i öst.

Och om du öppnar tornets fönster

kan du höra havets röst.

Så nu släpper vi in vinden hit Du och jag.

Och nu blåser vi ut ljusen stolta stad.

Nu blåser vi ut ljusen stolta stad.