Petter och Frida - Little Gerhard

Petter var från Knarrhult en mil från Söderbärke

Och Frida var Gnisseltofta socken uti Närke

Hon var glada i karlar och han var glad i kvinns

Ja hör såna tokiga mänskor det finns

Hon gick i skogen och vallade korna på bete

Och han gick på vägen och grävde på nödhjälpsarbete

Han tjänade tretton och sjuttiotvå

I veckan ifall att han snodde sig på

Det räckte till snus och till biobiljett

Ty Frida hon skulle ha första parkett

Ofta dom satt bakom gärdsgårn och kysste varandra

Och det hade dem kläm på för dom hade tränat på andra

En kväll satt så Petter med Frida på knät

Men hon bara snyfta och snusa och grät

Till sist slapp det ur na'

"Åh Petter mig fräls, du måste, du måste nog ge mig en päls"

Petter han gick där och grunade länge på tanken

Till slut gick han in och tog ut några hundra på banken

Han köpte en päls ut av äkta kanin

Och en söndagsklänning av crepe-de-chin

En tjusig pyjamas av silkestrikå

Så stor att den kunde dom ha båda två

Men nu börja Frida att bli lite grann högfärdstokig

Och hon tyckte att Petter var kantig och klumpig och krokig (för det var han)

Och hon blev så nobel och så kulturell

Så hon ville dansa på stans stadshotell

Och Petter han fick ta och hyra en bil

Och till Askersund for dom av som en pil

Och in på hotellet klev Frida med nosen i vädret

Men Petter han stod där med tummen i svångremmalädret

Ja se Frida den släppte dom in utan prut

Men Petter den tog dom kastade ut

I pjäxor och skinnväst och utan rosett

Man kommer ej in uti stans socitet

Och som jag sa i början

Han var från Knarrhult en mil från Söderbärke

Och hon var Gnisseltofta socken uti Närke

Hon var glada i karlar och han var glad i kvinns

Ja tänk såna konstiga mänskor det finns