Han satt på en tron av sammet
i en underjordisk sal
i hans ena hand höll han en syndsvart mask
i den andra, pandoras ask
han sa:
jag vill göra dig lycklig
allting är ditt eget val
hon stod skör och öm och underklädd
men han fortsatte:
var inte rädd
någon kanske får dig att skratta
och nån annan ger dig gåvor av guld
men bakom den mask jag vill ge till dig
döljs ett liv förutan skuld
åh, jag skulle aldrig göra dig illa
aldrig göra dig ont
från ingenstans virvlade folk upp i dans
de sjöng för henne unisont:
skulle aldrig göra dig illa
fast det tycks så ibland
välj ditt eget slag, efter eget behag
hon tog ett andetag och masken ur hans hand
hon hörde honom viska:
det finns inget rätt eller fel
det den ene finner avskyvärt
håller den andre dyrt och kärt
hans röst var som en piska
allt är bara ett spel
här finns inga tvång och krav
när du vill kan du ge dig av
men nån av oss vill ha dig som drottning
nån av oss vill ha dig som träl
nån är din herre och nån är din slav
men detsamma gäller likaväl
jag skulle aldrig göra dig illa
aldrig göra dig ont
våran maskerad, vår underjordiska stad
sjunger för dig unisont
skulle aldrig göra dig illa
åh, aldrig göra dig ont
här räcker du till, här får du va den du vill
här låter världen dig få vara
låt mig få vara
låt mig få röra
låt mig göra
låt mig göra dig ont
nån av oss vill ha dig som drottning
nån av oss vill ha dig till träl
men ingen här kommer döma dig
för din lust eller din fria själ
skulle aldrig göra dig illa
aldrig göra dig ont
våran maskerad, vår underjordiska stad
sjunger för dig unisont
skulle aldrig göra dig illa
men smärta är subjektiv
det är upp till var och en att definiera den
så välkommen min vän
till ditt nya liv
