Jag brukar kallas för Mäster Vind.
För jag aldrig består.
För att jag smeker din mjuka kind
men är den du aldrig får.
Jag struntar blankt i din rang och börd.
Aldrig fångas jag in.
Jag smeker ömt men blir aldrig rörd
ens av en skönhet som din.
Jag kan gå med dig varthelst du går
få dina ögon att tåras.
Och lekfullt riva ditt vackra hår
båd' för att glädjas och såras.
Bland blad och grenar ligger jag gömd.
I gräset hörs hur jag gråter.
Blir hastigt kysst och sedan glömd
och kommer aldrig mer åter.
Jag brukar kallas för Mäster Vind.
För jag aldrig består.
För att jag smeker din mjuka kind
men är den du aldrig får.
