V.S.P
Jag är ganska bra på pingis och flipperspelens prins.
Jag har aldrig fått däng i Trivial Pursuit, så vitt jag minns.
Jag kan simma som en säl och jag kan teckna lite grann´.
Ein bisschen deutsch skulle jag också vilja påstå att jag kan.
Jag kan fritera mozarella, jag kan yla, gnälla, skälla nästan otäckt likt min storasysters hund.
Jag är bowlingbane-diva. På en dator kan jag skriva inte långt från elva tecken per sekund.
Men det där är väl medelmåttiga egenskaper, ja, det tycker säkert ni men då har jag inte nämnt det jag är överlägsen i.
Och på det här är jag unik jag är den ende av mitt slag för jag har insett sen en tid tillbaks att världens sämsta pojkvän...
ja, det är jag.
Jag kommer hem vid tre på natten när jag lovat komma tio
sitter klistrad framför TV-n när vi bestämt att gå på bio.
Jag är aldrig spontan, jag sover bort halva dan.
Och vill du ha en hemmakväll då vill jag ut på stan.
Och ska vi nån gång ut och äta vill jag gå på Burger King
men har vi en ledig dag bara du och jag då vill jag ingenting.
Jag är smutsig och lat, jag lagar urusel mat.
Jag kallar dig pedant och din kritik för jävla tjat.
Jag är tråkig tyst och dyster men jag flirtar med din lillasyster
talar vitt och vackert om mitt ex.
Jag fattar aldrig dina skämt och jag gör bort mig nästan jämt
och brukar plocka fram en serietidning om du vill ha sex.
Jag lånar dina pengar jag är nästan alltid pank
men snabb som fan att påpeka din blygaste skavank
det är mera regel att du gråter när vi ses än undantag.
Tacka fan för det jag menar världens sämsta pojkvän
det är jag.
Men nu undrar ni väl alla; varför gör jag som jag gör?
Varför är jag en sån apa? Varför har han sånt humör?
Men jag lovar mina vänner; när jag får mitt första pris
så ska jag avslöja historien bakom världens största gris.
Jag ska stå där högst på pallen med en folkölshatt på skallen
mellan glädjetårarna ska jag klämma fram;
Att jag vill dela denna ära med Dig mitt hjärtans kära
denna sorg, självförakt och skam.
För kom inte och påstå att jag inte gjort mitt bästa.
Jag klädde dig i guld och rosenblad.
Och fastän jag var sliten bet jag samman för det mesta
i nån barnslig tro att du skulle bli glad.
Men är man inte bäst på jorden är man inte nog för dig.
Det märktes i allt du gjorde allt du sa.
Så vill du svara på den fråga som i veckor har gnagt i mig;
Är det verkligen mig du vill ha?
När du sa att rosorna jag köpte dig var alldeles för röda
och sången som jag skrev till dig var alldeles för lång.
Mina kyssar var som vatten. Mina händer kalla, döda
det var jag som var för stor och inte du som var för trång.
Och på det sätt man blir behandlad blir man märkligt nog förvandlad.
Det vette fan eller Freud men det sker på nåt vis.
Så jag ska ta min guldmedalj och köra ner den i ditt svalg
för att du förvandlade mig från människa till gris.
Och sen gör jag mig redo för le grande finale
när jag svärande på tyska drar till närmsta flipperhall.
Och jag flipprar med ett medelmåttigt flipperess finess
men som världens sämsta dumpar jag dig via SMS.
För jag vill hellre leva medelmåttigt överlag
än med ditt sjukliga behov att den du älskar ska va svag.
Jag kommer komma över dig på bara någon dag
men jag kan aldrig glömma bort att hela världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän,
världens sämsta pojkvän...
Det är jag!
