Ibland gråter jag bara för att tiden går - Marit Bergman

Jag har bott vid en landsväg i hela mitt unga liv

Har sett halva världen rulla fort förbi

I ett flickrum med planscher på Clash och Transvision Vamp

Har jag suttit och väntat och längtat nån annan stans

Sara ta mig i handen, du är min bästa vän

Knyt på dina Martens, så drar vi i skymningen

Vi dansar i leran med dimma i ögonen

Vart ska jag ta vägen med all den här kärleken

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Och aldrig nånsin ska någonting kännas så starkt igen

Alla stjärnorna föll ner på oss ifrån himmelen

Jag är gladare nu, men jag saknar hur ny jag var

Det som sken så klart i oss då, finns det nånting kvar?

Finns det n'nting kvar?

Tisdag morgon i Mars, ser dem frysa vid Fridhemsplan

Vi bor på samma linje, men inte i samma stad

Kanske lekte för hårt, jag har glömt, kanske svek jag dig?

Var det klart redan då, vem av oss som skulle klara sig?

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Ibland gråter jag bara för att tiden går

Och tiden går

Och tiden går

Och tiden går

Och tiden går