En gammal kvinna går omkring
och pyntar i sitt hus
i dag är det hennes stora dag
hon har köpt kaffebröd och tårta som smyckats med ljus
och en likör av bästa slag
och när hon lägger på en duk den finaste hon har
så ringer det på hennes telefon
hon blir glad och lyfter luren
och hör rösten på en karl
hennes allra yngste son
jaså säger du det
du kan inte komma från
du tog på fel vilken dag det var
Nej det gör ingenting
om det är nåt bara ring
för jag finns ju här var dag
Hon tar fram finservisen
den med småvioler på
en kopp har visst en gång gått i kras
men hon tänker att det gör nog ingenting
vi blir så få
på mitt årliga kalas
och när kaffet kokar upp
så ringer telefon
hon glömmer allt
och springer därifrån
och på ett ögonblick
hon misste något av sin illussion
när hon hör sin äldste son
jaså säger du det
du kan inte komma från
du tog på fel vilken dag det var
Nej det gör ingenting
om det är nåt bara ring
för jag finns ju här var dag
flera timmar drar förbi
och dagen blir kväll
en trött gammal kvinna somnar in
hon har stått där hela dan
och väntat sina barn
vid sin blommiga gardin
hennes kaffebröd finns kvar
och tårtan där den står
den visar hur barn kan överge
och när dottern inte
finns där inge mer att förstå
då har ljusen brunnit ner
jaså säger du det
du kan inte komma från
du tog på fel vilken dag det var
Nej det gör ingenting
om det är nåt bara ring
för jag finns ju här var dag
Nej det gör ingenting
om det är nåt bara ring
för jag finns ju här var dag
