Under en blodröd himmel
På ett berg bortom skog
Spejar höken över vidderna
Vaksamt och stilla
Trummor hörs I fjärran
Som ekon av en förgången tid
Då elden härjade I skogar och hem
Då ljuset förpestade vårat liv
Fågelsången har tystnat
Bäcken står nästan stilla
Höken höjer sina vingar
Dagen går mot sitt slut
Korp och hök cirklar tillsammans
Än en gång enade I skyn
Ulv, människa och troll
Skärvor av ett annat liv
Stålklädda hovar trampar I väntan
Sparkar upp grus och damm
För alltid, för evigt
Deras dag har tvinat till stoft
I mörka vindars skepnad
Som ett svart regn faller
Väter vi deras kroppar
Dränker dem I mörkrets namn
Under en blodröd måne
På berg bortom skog
Ljuset har nu tvinat
Mörkret tar äntligen vid
Med ansiktet I ett vridet grin
Som ljusets bane färdas vi
Stridsropen ekar I skogar och berg
Stålets sång dränker blodig jord...
