Röda tjocka droppar blir till stela tårar
faller från törnars spets mot en frusen mark
dömt blevo blodet vid törnets sting
dömd blevo själen i törnets namn
Likt etter river det i mina ådror
vrider sig omfamnande i min själ
faller in i glömskans stilla ekande värld
blir ett med natten och kylan
: ter står hon i full, nattens bleka gudinna
bringar mig ur min livlösa sömn...
vargtörne...
: ter ståndad från de själlösa djupen
ur förvandlingens tunga dvala
fylld av natten och törnets ande...
vansinnet fyller min strupe
Vintern i sin bleka skrud
ett regn av röd smärta färgar hennes slöja
röda tjocka droppar blir till stela tårar
befläckar en frusen mark
