När vi så blir sextiofem och sjuttiotvå
När mitt hår blivit grått och min stämma är svag,
vill du ändå ha mig då?
Jag kommer glömma tid och namn,
men minnas åren som försvann
Du kommer se på unga män,
så som du tittar på mig än
Kanske ska vi passa barnbarn, du och jag
Dom får lyssna till åldrande sånger och låtsas som om det låter bra
Men sen när dom väl har gått hem och vi är ensamma igen
Vill du komma till mig då? Så som vi gjort i alla år
Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar
Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar
Du slipper mig aldrig
Och så sen, vid pass tvåtusen och fyrtiofem
Kommer en av oss lämna den andre och aldrig få komma hem igen
Jag hoppas att vi då förstår, vi har förbrukat våra år
Och inget kommer då igen, men du ska alltid va mig vän
Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar
Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar
Du slipper mig aldrig, kvar
Aldrig ska jag gå min väg
Om du nån gång undrar om jag tänker stanna kvar
Om du så blir hundra, så ska jag alltid stanna kvar
La la la la la la laaa
La la la la la la
La la la la la la laaa
La la la la la la
Kvar, du slipper mig aldrig
Kvar, aldrig ska jag gå min väg
Kvar, du slipper mig aldrig
Kvar, aldrig ska jag gå min väg
När vi så, blir sextiofem och sjuttiotvå
Mhmmm...
