Då var då, nu är nu - Petter feat. Mauro Scocco

nu, jag får mycket på mitt bord och jag har sagt det förut det är bara en liten period så springer mot klockan, mitt tidtagarur som jag glömmer att stoppa så det spårade ur nu, vi förlorade varandra ett tag

föll av genom kaos kunde hitta tillbaks

tidens tempo sätter alla på prov nu

mina ord är mycket mer än du tror

så varje dag är som jag jagar någonting som jag aldrig får tag på

vill inte vara så

problemen finns men jag vet att vi inte ser dom

och vad dom än säger vi tar oss igenom

(Då var då, nu är nu, ingen vet hur det blir till slut)

(Jag är ensam man ... med bara min hand)

(Då var då, nu är nu, allt går en mening till slut)

(Nu går det långsamt nu är det starkt, tillsammans klarar vi allt)

Kärleken är stark, forserar allt

Vi tar oss igenom menerad mark

Ensamheten, det som plågar oss mest

Man vill klara sig själv men kan inte lämna en fest

En ruin som skvallrar om en skönhet

En byggnad som restes men föll på grund av skörhet

Faller över på liksarjade själar

Men vi flyter i land sen med simhud och hjälar

Ja, vi klarar oss vi håller i längden

Långdistanslöpare hanterar terrängen

Hinder dom finns men jag vet att vi inte ser dom

Och vad som än dyker upp vi tar oss igenom

(Då var då, nu är nu, ingen vet hur det blir till slut)

(Jag är en ensam man som föll på knä och bad om din hand)

(Då var då, nu är nu, allt får en mening till slut)

(Nu är det långsamt nu är det starkt, tillsammans klarar vi allt)

Tankspridd, förvirrad i strä

Det blåser hela tiden vi står sällan i lä men,

Vi kan inte sitta still vi är ständigt på väg

Lika dana båda två så du känner mig väl

Den här är till dig för du är min bästa vän

Sen första dagen som jag såg dig samma känsla än

Du är min svagaste punkt

Du är sömnlösheten

Du är korten på bordet när jag blandade leken

Lekte leken och jag föll över kanten

Det doftar inte gått, jag mår illa av stanken

Har kännt sorgen när jag skönk genom isen

Bröt mina löften men vi tog oss ur krisen

(Då var då, nu är nu, ingen vet hur det blir till slut)

(Jag är en ensam man som föll på knä och bad om din hand)

Jag sa

(Då var då, nu är nu, allt får en mening till slut)

(Nu är det långsamt, nu är det starkt, tillsammans klarar vi allt)

Slut.