Fick ett samtal häromdan, en kompis hade torskat
högg till i mitt hjärta för jag vet vad han offrat
för cash i en bag men nu sitter han där
så många år i en cell för han tog fel karriär
livet är sjukt för vi väljer våra stigar
och jag dömer ingen man för han lever eller krigar
men alla har ett val, ja det är paradoxalt
och vissa kör på max tills dom krockar frontallt
sån är jag, jag har sldrig satt några gränser
men jag skapat ett beteende som följt samma mönster
att bryta mig ut, snälla tro mig jag vill
som att strypa min lur och låta tiden stå still
så jag gör upp med mig själv för det här är fucking hell
men jag tänker på min kompis som är hektad i en cell
vad är livet värt? vad betyder nåt på riktigt?
vad är det vi håller så kärt, som är så jävla viktigt?
om nåt är hugget i sten, så är det mina problem
som jag försöker fly från genom att följa ett sken
måste vidare så fokuserad, bortom tid och rum
dagdriv och flum
livet är en kort dröm
jag är bortskämd
har fått min bekräftelse kan aldrig mer bli bortglömd
men är det mitt mål? min eviga strävan?
mycket vill ha mer det är lätt att hamna i fällan
en daglig kamp för att ta sig fram
och vissa går till jobbet andra gör det dem kan
men det är byggt på samma sätt, samma tänk och struktur
för det gäller att hamna rätt i vårt ekorrehjul
en bra plats i livet, springa med drivet
om du inte platsar i systemet vad är då alternativet?
narcissism ja vi dyrckar våran själv bild
men vi skäms lite bäst att vara hemlig
en stjärna i skyn som den vackrast vyn
på gatan helt rastlös, söker efter intryck
tistressen är inbyggd, finner ingenting nu
kapital, det vi pratar om i dag
bygger upp en bank så jag kan köpa mig glad
för pengar flyger runt i en digital värld
det spekulerasom någon avkastning bär
allt vi diskuterar över middagsbordet
i den nya epoken är karriären på modet
